Jag gick tillbaka till butiken igen och frågade om det gick att få tag på personen som tagit emot väskan för alla dessa år sedan. Och efter löften om öl arrangerades ett möte på södermalm i Stockholm. Ölen fick levereras kreativt då man inte får sitta på Carmen längre.
Personen har ingen lust att bli uthängd på en obskyr blogg och kommer därför kallas Stellan. Samtalet är renskrivet. Vissa friheter har tagits då för efterforskningen icke relevanta saker också diskuterades.
Slapper: First off, tack som fan för att du ville träffas och kunde med relativt kort varsel
Stellan: Jaja, lugnt. En öl tackar man inte nej till och jag skulle ändå åt det här hållet
Slapper: Jag fattar att det är en märklig grej att vilja prata om en gammal kartväska från armen med ett klistermärke i. Men jag blev så nyfiken.. Kommer du ihåg något om den?
Stellan: Haha, ja, det är inte varje dag. Men det är rätt kul. Den där väskan kommer jag ihåg. Det är ju en riktigt dålig väska, vad rymmer den? Ett anteckningsblock och en fickplunta?
Slapper: Nåt sånt.. Varför tog ni ens emot den?
Stellan: Jag har för mig vi fick den som en del i hela inlämningen. Det var PA system och nån effektpedal till elgitarr också.
Slapper: Vänta nu?! Hela inlämningen?
Stellan: Ja, han som lämnade in ville göra sig av med allt. Vi köpte utrustningen för ett par hundra, det var inte toppgrejer. Men ett komplett system med mick och sen den där effektpedalen. Det var nån distpedal om jag inte missminner mig.
Slapper: Jag är inte musiker, men en distpedal?
Stellan: Ja, alltså – Det är en av de vackraste ljuden. Det var en bra pedal. Men det var nåt med den. Gitarren lämnades ju inte in.
Slapper: Det låter som att det finns mer här?
Stellan: Jag vill ju inte hänga ut nån
Slapper: Hur menar du?
Stellan: Nämen det var en rätt märklig kille. Han sa nåt om att han inte ville ha kvar något som var förknippat. Att musiken var död och glädjen var låst i disten.
…musiken var död och glädjen var låst i dist-pedalen.
Slapper: Det låter rätt drastiskt. Och flummigt.
Stellan: Ja, skojar du. Jag tror inte ens det var han som spelade gitarr. Han var sångare sa han. Så det var väl polarns pedal. Men på den tiden ställde vi inga frågor. Rätt eller fel, så var tiderna.
Slapper: Ni har inga uppgifter kvar? Vem det var eller så? Jag tänker du har ju i princip sagt att det häleri? Vad hände med pedalen? Borde inte han som ägde den ha velat ha den?
Stellan: Du, tack för ölen. Jag måste vidare på en grej
Slapper: Vänta, borde inte butiken veta vem som lämnat in?
Stellan: Som sagt, tack för ölen.
Här avbryts intervjun och Stellan hoppar upp på sin klichéaktiga damcykel och cyklar iväg, med en låda Flying Elk på pakethållaren. Skulle inte ha pressat på med uppgifter om inlämning. Men, han beskrev en verksamhet som uppmuntrade till häleri. Och det kändes väldigt märkligt att ta emot musikutrustning när man vet att det inte är inlämnaren som är ägaren.
Och vad betyder ”glädjen var låst i dist-pedalen”?